Jag har nog alltid varit en tänkare. Tystlåten. Tillbakadragen. Pessimistisk. Tråkig? Kanske. Men det finns ändå något fint i det hela, samtidigt som tankarna kan vara så otroligt fula och förgörande, så kan det vara bland det vackraste som finns ibland. Tänker ofta på vad jag egentligen ska göra med mitt liv, om hur min framtid kommer att se ut, kommer jag någonsin kunna utbilda mig och skaffa mig ett "bra jobb"? Kommer jag fortfarande träffa mina nuvarande, och så innerligt kära, vänner? Kommer jag dela mitt liv med någon eller dö ensam? Nästan varje gång som jag reflekterar över sådana saker blir jag bara nervös och mår fruktansvärt dåligt. Tänker mest att jag inte kommer att få leva det där spännande livet som jag drömmer om, jag kommer istället leva med ständig ångest och förlorade drömmar, för jag kommer aldrig bli nöjd.

Tycker förresten inte att man någonsin ska bli helt nöjd med sitt liv. För vart har man kommit då? Hur kan man nöja sig med något som man kan få ut så mycket mer av?

Det slog mig faktiskt nyss att jag borde sluta drömma om framtiden, den kommer tids nog. Istället kanske jag faktiskt borde lägga mer tid och energi på att leva precis just nu och göra det jag vill göra. Kanske lyckas - kanske misslyckas. Kanske spelar det egentligen ingen roll. Kanske går jag inte in i detta för att lyckas. Och hur vet man ens att man har lyckats? Om jag bara kunde, för en gångs skull, sluta göra saker för att tillfredsställa andra och leva upp till andras förväntningar. Då kanske jag faktiskt kunde få ut det maximala av livet. Jag vet inte. Men kanske.

Det är så lätt att tänka för mycket, fast för lite på samma gång. Eller kanske tänka för lite och känna för mycket? Borde sluta känna efter hela tiden. Tror inte att livet skulle vara lika jävligt om man bara slutade känna efter så mycket, för då skulle det inte finnas lika mycket att klaga på. Inte för att jag egentligen tycker att livet är jävligt, men några krokben har ändå funnits på vägen - och kommer med all säkerhet att fortsätta finnas - men kanske de inte är så farliga ändå. Om man tänker efter.

Blev just jätte-äcklad av kanel. Har ingen aning om varför, men vet att jag inte är så sugen på att känna doften av kanel längre. Får en känsla av något torrt i munnen och en tung doft som liksom ger mig huvudvärk. Nej, ingen kanel på min gröt i alla fall.

Hallå där! Vilket hemskt tråkigt väder det är med allt detta töande. Blir ju bara slask av allting - errrr. Sitter just och "äter" min flytande frukost bestående av kaffe, apelsinjuice och oboy eftersom att min hals tycks ha gett upp hopp om liv. Hatar att vara sjuk för att löpträning kan jag ju fetglömma. Blir så sjukt rastlös. Åh. Tröstade mig dock med en liten order från Monki förut, en hatt bland annat, som jag hoppas få nu i veckan. Vet inte hur lång leveranstid de brukar ha? Hursomhelst så är jag också superglad att vi faktiskt drog ut på pulkaäventyr i fredags när snön fortfarande låg kvar - fy fan vad roligt det var! Och så himla efterlängtat.

Nej men nu ska jag återgå till min frukost och sen kanske ta en promenad i alla fall så jag slipper riva huset i all rastlöshet. adjö.

Det är nåt alldeles särskilt fridfullt att vakna upp till en snöfylld vintervy, det låter ju sjukt klyschigt - jag vet - men fan vad jag gillar det. Idag blir det äntligen pulkaåkning - som jag har längtat! Men just nu sitter jag bara och väntar på att kaffet ska bli klart så att jag kan få vakna till någon gång.

Halli, hallå! Supertrötta klubben har morgonmöte tror jag bestämt. Försöker hälla i mig lite kaffe i detta nuet för att piggna till lite, är nog fortfarande lite jet lagged skulle jag tro. Jättemycket snö är det nu och jag har varit ute och skottat en massa så att pappa ska slippa göra det sedan, och igår tog jag vinterns första springtur i snön. Gick över förväntan måste jag säga, fast jobbigt som fan var det, det blir ju mycket tyngre när man springer i snö. Nå väl, idag kanske det äntligen blir lite pulkaåkning om jag lyckas locka med mig någon stackare ut...

Klockan 13.35 landade jag på svensk mark förut. Känns väldigt skönt att vara hemma, även om det har varit jättebra borta också, och så har det ju kommit massa snö här! Heja! Så förhoppningsvis blir det pulkaåkning i morgon om någon vänlig själ kan tänka sig att följa med. Annars får jag väl dra till pulkabacken själv då! Men, men, nu ligger jag i en säng, som inte är hård som sten, med duntäcke (bästa som finns) och MJUKA kuddar(!!!), och ska kolla på alla avsnitt av På Spåret, eftersom premiären var under tiden vi flög.

Men, ja ja, bjuder kanske på en och annan bild någon dag framöver. Annars är man fortfarande hemskt välkommen att besöka min instagram (louisejakobs) om man är väldigt nyfiken. Finns lite bilder från resan där, nämligen.

Livet vid den Indiska oceanen är helt okej, men solen och värmen börjar bli lite jobbig nu. Speciellt om man har albino-pigment som mig. Så idag har jag tagit det väldigt lugnt, är supertrött och känner mig allmänt hängig. Sitter nu och nöter Mysteriet på Greveholm - den gamla versionen alltså - men är väldigt nyfiken på hur den nya julkalendern är, har inte kunnat ta reda på det än eftersom att hotellets wifi inte är tillräckligt snabbt för att kunna streama något.
Nåväl, nu ska jag återgå till mitt upptagna liv. adios

Idag tog jag och Tobbe motorcykeln till Kata noi för att snorkla. Det gick dock inte så bra eftersom att vågorna var nästan tre meter höga, haha. Helt sinnessjukt, gick knappt bada utan att slungas iväg flera meter. Så vi drog till Kata istället, där det visserligen var lika sjuka vågor men det gick ändå att bada. Det var jättemånga som surfade också - blev superpepp! Funderar på att hyra en bräda i veckan om vågorna håller i sig. Annars har jag mest bränt mig en hel del, känns lite sådär. Fast det var ju väntat.

(bild från google.com)