Jag har nog alltid varit en tänkare. Tystlåten. Tillbakadragen. Pessimistisk. Tråkig? Kanske. Men det finns ändå något fint i det hela, samtidigt som tankarna kan vara så otroligt fula och förgörande, så kan det vara bland det vackraste som finns ibland. Tänker ofta på vad jag egentligen ska göra med mitt liv, om hur min framtid kommer att se ut, kommer jag någonsin kunna utbilda mig och skaffa mig ett "bra jobb"? Kommer jag fortfarande träffa mina nuvarande, och så innerligt kära, vänner? Kommer jag dela mitt liv med någon eller dö ensam? Nästan varje gång som jag reflekterar över sådana saker blir jag bara nervös och mår fruktansvärt dåligt. Tänker mest att jag inte kommer att få leva det där spännande livet som jag drömmer om, jag kommer istället leva med ständig ångest och förlorade drömmar, för jag kommer aldrig bli nöjd.

Tycker förresten inte att man någonsin ska bli helt nöjd med sitt liv. För vart har man kommit då? Hur kan man nöja sig med något som man kan få ut så mycket mer av?

Det slog mig faktiskt nyss att jag borde sluta drömma om framtiden, den kommer tids nog. Istället kanske jag faktiskt borde lägga mer tid och energi på att leva precis just nu och göra det jag vill göra. Kanske lyckas - kanske misslyckas. Kanske spelar det egentligen ingen roll. Kanske går jag inte in i detta för att lyckas. Och hur vet man ens att man har lyckats? Om jag bara kunde, för en gångs skull, sluta göra saker för att tillfredsställa andra och leva upp till andras förväntningar. Då kanske jag faktiskt kunde få ut det maximala av livet. Jag vet inte. Men kanske.

Det är så lätt att tänka för mycket, fast för lite på samma gång. Eller kanske tänka för lite och känna för mycket? Borde sluta känna efter hela tiden. Tror inte att livet skulle vara lika jävligt om man bara slutade känna efter så mycket, för då skulle det inte finnas lika mycket att klaga på. Inte för att jag egentligen tycker att livet är jävligt, men några krokben har ändå funnits på vägen - och kommer med all säkerhet att fortsätta finnas - men kanske de inte är så farliga ändå. Om man tänker efter.