bitter taste of boredom
Helgen blev väl kanske inte riktigt som jag tänkt mig från början, men bra blev det. Väldigt bra. Och kul. Jag och K hade väl typ bestämt att det skulle bli en "ganska så vit helg" men det blev det ju inte riktigt. Besökte Palladium för första gången sen i somras och blev åter en gång påmind om varför jag aldrig går dit. Tanken om att det KAN ju faktiskt vara kul i kväll infinner sig ändå relativt ofta men många gånger har jag ändå lyckats ta mitt förnuft till fånga och faktiskt inse att det inte alls är särskilt kul. Men inte den här gången då - tydligen. Nu verkar det i och för sig som att jag inte alls hade det roligt i helgen, men det hade jag ju. Sällskapet vägde ju helt klart upp hela grejen och gjorde väl att Palladiumvistelsen blev lite mer behaglig. Men jag kan väl säga att alla svinpackade snorungar, som beter sig ytterst anmärkningsvärt, skulle jag lika gärna kunnat vara utan.
Men nog om det! I dag är det svinkallt och alldeles grått ute, så där så att man helst inte vill sticka näsan utanför dörren överhuvudtaget. Det blir jag dock illa tvungen att göra senare i kväll (när det säkert är ÄNNU kallare och kolsvart) då jag ska på löpträning. Skulle ha ridit också men det blir en annan dag.
Men nog om det! I dag är det svinkallt och alldeles grått ute, så där så att man helst inte vill sticka näsan utanför dörren överhuvudtaget. Det blir jag dock illa tvungen att göra senare i kväll (när det säkert är ÄNNU kallare och kolsvart) då jag ska på löpträning. Skulle ha ridit också men det blir en annan dag.
Kommentarer
Trackback