Märkte förut när jag var ute att det verkligen är höst nu. Höll på att blåsa omkull och bli halvt förblindad av gula attackerande löv som tidigare suttit i lugn och ro på en liten gren någonstans. Det märkligaste med hela händelsen var att jag än en gång blev påmind om hur mycket jag älskar den här årstiden. Trots blåsten och de attackerande löven, trots kylan som blir allt mer intensiv så är det ändå något så fantastiskt fint med det. Jag är verkligen inte någon höstdeppare som många andra, för om det är någon gång på året som jag mår riktigt bra så är det nu. Bilden ovan tog jag under en höstpromenad 2008 och den speglar verkligen höstens allra finaste sida, tror inte jag behöver gå in på några detaljer - kolla bara, ser det inte helt sjukt underbart ut?